Den 16:e december 2022 godkändes det nya agentreglementet FIFA Football Agent Regulations (FFAR) av FIFA, och trädde i kraft den 9:e januari 2023. FFAR är ett av de mest omdiskuterade regelverken i en redan kontroversiell fotbollsvärld och har engagerat de flesta aktörerna i fotbollsbranschen. Syftet med FFAR är att garantera etiska miniminivåer och främja ett mer rättvist och transparent övergångssystem i fotbollen samt att skydda spelarna, vilket är en reaktion på avregleringen av agentbranschen som skedde år 2015.
FFAR kommer innebära stora förändringar av agentbranschen varav kravet på agentlicens är den största nyheten. Licenskravet slopades i samband med avregleringen 2015, men har nu alltså återinförts i och med FFAR. För att en fysisk person ska få erhålla en licens måste personen uppfylla flera krav, varav ett av dessa är att få godkänt på det agentprov som hålls av FIFA via de nationella förbunden återkommande gånger per år.
Något annat som är nytt i FFAR är att reglerna om flerpartsrepresentation ändrats. Agenter får inte längre representera alla parter i en övergång samtidigt, alltså spelaren, köpande klubb och säljande klubb. Inte heller får en agent representera spelaren och säljande klubb samtidigt eller köpande och säljande klubb samtidigt. Det är dock fortfarande tillåtet att representera spelaren och köpande klubb i en övergång, förutsatt att båda parter inkommit med ett skriftligt godkännande om detta. Syftet med detta är i huvudsak att förhindra intressekonflikter som kan uppstå när fotbollsagenter representerar olika parter i samma övergång.
Den kanske mest omdiskuterade nyheten i FFAR torde vara reglerna om det maximala arvodet en agent har rätt att få, som är en drastisk skillnad gentemot vad som tidigare var praxis. Tidigare fanns det inga obligatoriska arvodestak, som det nu gör i FFAR, utan det fanns endast ett rekommenderat ersättningstak som ofta bortsågs från, och som i stället justerades beroende på vilken typ av övergång det var och andra marknadsfaktorer. Det var även marknadspraxis att betalningen av arvodet gjordes av klubbarna. Nu har FIFA alltså snärjt åt dessa möjligheter och nu kommer agenterna endast få ta ut arvoden för sina agenttjänster vid övergångar, direkt från spelarna (med undantag), enligt följande:
Klient |
Taket för agentarvode
|
|
Om spelarens årliga ersättning understiger eller motsvarar 200 000 dollar | Om spelarens årliga ersättning överstiger 200 000 dollar | |
Spelaren | 5 % av spelarens ersättning | 3 % av spelarens ersättning |
Köpande klubb | 5 % av spelarens ersättning | 3 % av spelarens ersättning |
Köpande klubb och spelaren (tillåten flerpartsrepresentation) | 10 % av spelarens ersättning | 6 % av spelarens ersättning |
Säljande klubb (övergångskompensation) | 10 % av övergångssumman | 10 % av övergångssumman |
I och med FFAR kommer agenter få närma sig underåriga spelare och ingå representationsavtal med dessa, förutsatt att vårdnadshavarnas samtycke finns, sex månader innan den ålder som spelarna får ingå sitt första professionella avtal i enlighet med det lands reglering där den minderåriga kommer att spela. I Sverige måste en spelare vara 15 år gammal för att få ingå ett professionellt spelaravtal, vilket innebär att en agent får närma sig och ingå representationsavtal med en spelare som är 14 år och 6 månader gammal.
Inom ramen för FFAR kommer FIFA även att introducera ett nytt tvistlösningsorgan – ”FIFA Agents Chamber”. Detta organ kommer hantera de ärendena som är internationella och rör de tvister som involverar agenter. Syftet med detta organ är att göra det enklare att lösa tvister som berör flera jurisdiktioner och är tänkt att vara ett billigare alternativ än CAS. Dessutom kommer det finnas krav på att alla relevanta dokument som involverar agenter, såsom representationsavtal, måste skickas in till FIFA och att alla betalningar kopplade till agenter måste göras via FIFA Clearing House, för att FIFA ska veta vem som betalas vad. Det har sagts att detta material kommer att offentliggöras.
De nya reglerna kommer innebära stora förändringar i agentbranschen, där transparens, kvalitetssäkring och internationell samstämmighet är nyckelord som betonas av FIFA. Reglerna är dock inte helt solklara och det finns fortfarande en hel del tveksamheter. Den största delen av kritiken mot reglerna tycks vara att FFAR inskränker avtalsfriheten alltför mycket vad gäller möjligheten för relevanta parter att själva välja vilka som det ingås avtal med, och på vilka ekonomiska premisser. Det återstår att se hur väl FFAR kommer att stå sig och vilka institutioner som kommer utmana regleringen, med tanke på hur inskränkande reglerna är.
Vill du diskutera agentprovet, få rådgivning kring utformningen av representationsavtal som uppfyller kraven i FFAR eller har du några frågor om det nya reglementet i allmänhet, kontakta då Karl Ole Möller eller David Mikhail som arbetar inom idrott, media och underhållning.